Har så otroligt mycket att vara tacksam för och de senaste dagarna har jag omgetts av många vänner, som jag känner är verkliga vänner..Som ser mig för den jag är, som inte dömer mig, som finns där när jag gör fel och ändå älskar mig...Så jag är så tacksam! Jag har oxå ett intressant liv och en människa bredvid mig som oxå finns där i vått och torrt..Som vi pratade om häromdagen att om någon hade sagt till var och en av oss "Om fem år kommer du att...."så skulle vi aldrig tro på det:) Men livet är sånt..saker händer, möten sker och vips så förändras din inriktning på livet utan att du planerat det. Känns viktigt att stanna upp ibland och verkligen suga tag i alla lyckokänslor..
Som ni vet så tycker jag ju om att skapa med hjälp av bilder på människor som betyder något för mig..För att jag själv finner glädje i skapandet, men oxå för att jag vill lämna ett avtryck till framför allt mina barn, ge dem en chans att se glimtar av deras historia, som kanske annars faller i glömska bland all rush i livets vardag. Och framför allt vill jag att de ska kunna se hur mycket jag älskar dem, om hemska tanke jag inte finns en dag brevid dem för att kunna ge dem de bevisen direkt..
När min pojkväns mamma var här några veckor och hälsade på oss bad hon mig göra några sidor till henne..Jag valde att scrappa ett foto av henne och hennes man och ett med henne och Vicente.
Den lilla titeln "O meu pequeno amor" betyder min lilla kärlek ungefär;)
Texten här betyder fritt översatt att endast kärlek gör att tiden flyger förbi utan att man märker det..Tänk va, att ha varit tillsammans med en person i 45 år! Grymt!:)
Tack för att du kikade in, hoppas din dag är lika fin som min!
Kram!