Så svårt det ska vara ibland med livet!! Inget allvarligt har hänt, men jag har en jobbig situation som jag absolut inte vet hur jag ska hantera och inte vet hur 17 jag ska lösa den heller.....har lite svårt att acceptera det bara och leva mer i nuet..Suuuck!
Och det som känns jobbigt är att jag vet att för vissa andra skulle inte det här påverka dem, men mig påverkar det på ett negativt sätt och det värsta är att jag vet inte vad jag vill. Jag vill inte begära saker av min omgivning, att de ska göra på ett visst sätt så jag mår bra, för jag vill att de ska själva känna vad som är bra och vad som gör att det blir bra för dem oxå..men det är svårt när man är nära någon och man är på två olika planeter, var och en med sina uppfattningar, känslor, erfarenheter.....
Har man varit med om en jobbig sak, vill man helst undvika den, för att slippa känna samma saker igen..men om det inte är upp till en själv att klippa med den saken, utan det beror på någon annan, hur gör man då? Står brevid med alla sina känslor och tankar och känner frustrationen byggas upp, och försöker hantera det så bra som möjligt - och så märker man att man inte kan hantera det så som man vill, utan allt blir bara pannkaka? Och så börjar man om på ruta ett igen känns det som..
Hmm mycket märkligt med livet ibland, samtidigt som det känns som en rolig utmaning;) Man lär sig ju på alla saker iaf om inte annat....frågan är bara vad jag lär mig den här gången?? hihi.....
Ha en jättebra dag, från ett regnigt, kallt *Nära-Stockholm*
4 kommentarer:
Låter tungt.
Hoppas du kan vända och vrida och få lite distans till det hela.
Kram
hej :). ville ju svara något klokt på det här, men jag kommer inte fram till något bra. hoppas att det ordnar sig iallafall.
annars ville jag mest tacka för ett par snälla ord lämnade hos mig :). och passa på att säga hur fina alster du gör såklart :), för jag har kikat omkring lite nu ;).
önskar somrig och bättre vecka!
kram krma,
Kikar in och kikar runt... Det var ju så länge sen sist nu... Läser.. Får lite värk i hjärtat, har upplevt samma sak och kan bara ge rådet att försöka finna något i det hela som är positivt, fokusera på det och försöka se förbi det onda. Det gör ont, man vill skrika (jag iaf ;)) men det hjälper inte. Världen är tuff ibland och i slutänden mår man sämst själv av att låta det arga bo kvar i kroppen... Men det tar tid... Man måste ge det lite tid. Kanske har du någon du kan prata av dig med? Det är det absolut bästa. Prata om hur det känns, känna på känslorna och sätta ord på dem! Först DÅ blir de hanterbara och lättare att "ta hand om".
Hoppas din dag lättar upp lite och att solen kikar ner på oss lite snart igen! :)
Tänker på dig!
Kram Karin.
Hoppas det ordnar sig! Skickar en stor Kram till dig!
Skicka en kommentar